01/05

2009-01-05 [22:40] 

Och så var man i skiten igen då.

Hur kommer det sig att ingen som jag verkligen håller av, stannar? Är jag en sådan avskyvärd människa? Så fort ja vågar visa känslor helt, så skiter det sig. Och inte vågar jag konfrontera honom heller. För jag vill inte höra vad han har att säga. Hatar mig själv för det.
Det var ju helt underbart in i slutet. Han skrev till och med att han hade så starka känslor för mig att han kunde säga att han älskade mig. Enbart för att fem dagar senare dra sig ur allt. Jag pressa honom inte ens. Det var han som sa det först. Sa bara att ja kunde säga desamma. Skrev inte ens dom tre orden. Och tror ni jag får några förklaringar? Okej då, jag fick en. Och det var att han tycker att min telefon kommer före honom. Har ni hört något dummare? Här lägger ja ner min själ i att vara med honom, har till och med näst intill sagt upp mitt liv för hans skull. Men men, ska nog ta mig i kragen imorgon och försöka få ur några vettiga svar....

Hej <3


Jag älskar dig!

2008-12-06 [15:49] 

Jag hör hans steg i trappan. Hunden börjar trampa runt fötterna. Hon vet vad som väntar. HAN!
 

Dörren öppnas och han stiger in i lägenheten. Så fort han kommer in så slutar världen existera, det är som om jag slutar andas. Idag så vet jag att jag har varit olydig. Maten är inte ens påbörjat, så det är självförvållat.

 

Första slaget träffar min högra skuldra, jag spänner mig för att inte skrika högt. För det är det han vill. Han måttar in slag på slag och skriker att jag är ”en hora, duger ingenting till, att jag ska vara glad att han står ut med mig”. Jag räknar tyst för mig själv till hundra, medan han har sin lilla ”lek”. När jag kommer till nittiofem, så rusar han ut ur lägenheten, och jag tillåter tårarna att komma.

 

Som så många gånger förr vill jag bara lämna honom. Gå ut ur just den där dörren framför mig, och aldrig komma tillbaka. Men jag vet att det inte går. Han behöver mig. Och trots allt så älskar jag honom.

 

Under tiden jag har krupit upp mot väggen och stillat min gråt, så kommer han tillbaka, faller ner på knä, gråter, karmar mig, säger förlåt och att han älskar mig, och det är därför han gör mig illa, för att jag ska lära mig. Jag nickar och som så många gånger förr förlåter jag honom och kryper in i hans famn. Även fast jag vet att det kommer vara samma sak imorgon.

 

Men det är en sak ni kanske inte förstår, men det är att jag verkligen älskar honom.

 


Sorg

2008-10-30 [14:43] 

Hon ser honom bli ett med dimman.
Hon har strulat till det igen,
men den här gången för sista med honom.
Hon ångrar sig bittert och förstår inte varför?
Varför kan hon inte behålla dom hon älskar?
 


Svek.....Igen

2008-10-30 [14:32] 

Han med stort H finns verkligen inte. Det är bara en stor fet lögn. Fick ett mess från honom inatt, att jag skulle ringa. Enbart för att han skulle förklara att allt är över. Var ju där senast i måndags och då prata vi om framtiden. Varför kläckte han inte ur sig det då? För han har tydligen tyckt så här ett bra tag. Vad vore då inte lämpligast att säga det när vi pratar om en sådan viktig sak? Det värsta var att jag för en gång skull verkligen var lycklig tills inatt. Men att vara lycklig är visst också överskattat.

Fan ta honom!! Varför får han alltid mig att må så dålig?

Känns verkligen som om livet är över. Vet att det låter lite "fjortis" eller vad ni nu kallar det. Men har levt för honom i lite över fyra år nu. Han har hjälpt mig med så mycket. Fått mig att vilja komma tillbaka och över alla sorger som kan slå ner vilken tonåring som helst. Har helt enkelt varit stark för hans skull. Och så hartar jag killars kommentarer (finns nog några tjejer som kör det dom också)

"Förlåt, känner mig som ett svin" - Ja det hoppas jag, för jag mår pyton.

"Kan inte rå för det"- Ne kanske inte, men säg det tidigare.

"Ska vi bara vara kk?"- Vad tror dom om oss tjejer egentligen? Är vi madrasser????????

Ne nu ska jag ge upp allt som har med kärlek att göra ett tag. Det sårar bara vare sig man vill eller inte. Det är bara att inse fakta!!!

KÄRLEK DÖDAR!
 


Första

2008-10-27 [10:33] 

Så sitter jag här igen då, men krossat hjärta och allt. Jag vigde mitt liv åt honom, men var det nog? Nej, naturligtvis inte. Han bara lekte. Lekte som alla andra av det manliga könet verkar göra. och så kallar dom oss tjejer för players? Att vi aldrig kan bestämma oss.....